Reflektioner kring stress ur ett kvinnligt perspektiv.

Bilden till detta inlägg visar de olika förutsättningar som jag har som kvinna. Ur ett rent hormonellt perspektiv. Utan att jag tillfogar några yttre stressfaktorer i mitt liv, bara lever mitt liv. Biofeedbackdatat till vänster är från denna månads follikelfas och till höger när jag är i lutealfasen.

Oura

Ända sedan jag började bära min Oura-ring och fick feedback på min sömnkvalitet blev det tydligt för mig hur mycket just de hormonella förändringarna i min cykel påverkade mig. Först irriterade detta mig. Jag kände att min cykel störde min livsstil, höll tillbaka min träning, gjorde att jag inte var lika motståndskraftig mot stress, oavsett vad jag försökte kunde jag bara inte öka min återhämtning etc. Det kändes också orättvist att jag som kvinna är ” dömd” till denna hormoncirkus som pågår inuti min kropp.

Acceptans

Nu är jag mer accepterande kring detta vilket gör situationen mycket lättare att hantera. Jag tänker också på hur mirakulös min kropp är som har möjligheter att kunna växa ett nytt liv inom mig – det är verkligen en gåva. Och som med det mesta finns det också något "dåligt" för att motverka de goda sakerna.

Högt driv och ambitioner i livet

Jag har en hög drivkraft och ambition i livet, och min livsstil blir negativt påverkad i lutealfasen. Men istället fokuserar jag nu på återhämtning. Att göra saker som gör mig lugn, avslappnad och nöjd. Att ändra mitt tänkesätt från att känna mig tillbakahållen till att anamma denna fas. Det innebär att jag får möjlighet att cykla mina makron, kliva ur fettförbränning och autofagi (som vi i alla fall inte ska vara i konstant), ta varma bad och må bra av att äta mer mat. Från ett rent biologiskt perspektiv så kan vi potentiellt bära ett nytt liv inom oss i den här fasen av cykeln. Det innebär också att vi får ett högre behov av kalorier. Eftersom att jag inte fastar i denna fas så höjer jag rent naturligt mina kalorier denna period av menscykeln.

Utmanar min metaboliska flexibilitet

Jag tränar på att se detta som en utmaning för min metabola flexibilitet. Ju mer flexibel du är, desto bättre kan du hantera förändringar i kost och mängder mat du äter. Mitt mål är i princip att få allt mindre negativa effekter av lutealfasen i förhållande till min kroppssammansättning.

Kommunikation med nära och kära

Något som också har hjälpt mig är att när jag får biofeedback från min Oura ring som visar min återhämtning, så är det lättare att kommunicera med mina nära och kära kring mitt välbefinnande. Detta gör dem i sin tur mer empatiska för min situation vilket är jättebra såklart!

Vad behöver jag idag för att vara mitt bästa jag?

Nu för tiden frågar jag mig alltid – vad behöver jag idag för att vara som bäst? Att göra det bästa av den här dagen utifrån hur jag mår. Som den drivna och ambitiösa individ jag är har detta också hjälpt mig att inte pressa mig för hårt på jobbet de dagar då jag inte är på topp. Att jobba är ett maraton och inte en sprint så nyckeln är att hitta en strategi och livsstil som jag kan behålla så länge jag jobbar.

Balansera mina stressorer

Så, med den här nya insikten om min förmåga att återhämta mig beroende på var jag är i min cykel, handlar det sedan om att balansera de stressfaktorer som jag har i mitt liv. Saker som är helt okej att göra i follikelfasen är ett "no go" för mig i lutealfasen. Om möjligt planerar jag även aktiviteter efter min cykel. Saker som kräver mer av mig försöker jag lägga i follikelfasen.

Förklimakteriet

Utöver menstruationscykeln är jag också i förklimakteriet vilket innebär att min kvinnliga kropp har lättare att bli stressad. Att fasa ut förmågan att skapa nytt liv är en stor förändring. Vissa talar om detta som den andra puberteten. Det är viktigt för mig att komma ihåg detta och inte tro att jag klarar av en livsstil som var helt okej i 20-årsåldern. Sömn exempelvis är mycket viktigare för mig nu för tiden. Så att ha en god sömnhygien är avgörande för mitt välbefinnande.

Dags att summera

Så för att sammanfatta detta inlägg. Det är viktigare och viktigare att lyssna inåt ju äldre jag blir. Att fånga upp de signaler som min kropp sänder mig (symptom om du så vill) och vidta lämpliga åtgärder utifrån dem. Jag lyssnar hellre på de viskande ljuden från min kropp än väntar tills att den skriker åt mig.